Kårsta/Ekskogens Bygdegårdsförening bildades år 1995 och är ansluten till Bygdegårdarnas riksförbund och har Bgf. standardstadgar som grund för föreningens arbete.
Föreningen styrs av en årsstämma som väljer styrelse på en tid av ett år för att verkställa stämmobesluten.
Uppdraget är att förvalta Bygdgården så den är tillgänglig för dess medlemmar, bygdens föreningar och andra intresserade brukare.
Föreningen är ägare av fastigheten sedan år 1996 då den förvärvades av Vallentuna kommun.
 

Lite mer om husets historia....

Bygdegården byggdes omkring 1880 och syftet var att bedriva skolverksamhet. Man anställde en folkskollärare som på den tiden hade en årslön om ca 150 riksdaler vilket i dagens penningvärde motsvarar omkring 7500 kr. I lönen ingick också fritt husrum och ved för uppvärmning. Skolan lades ner i slutet på 1930-talet och gjordes sedan om till bygdegård. Bygdegården drevs först i kyrkans regi och sedan i kommunens. Kommunen planerade försäljning av huset och nedläggning av bygdegården på 1990-talet. Ulla Hewer var pådrivande i bygden för att få till stånd en bygdegårdsförening som i egen regi kunde driva bygdegården. Bygdegårdsföreningen fick köpa huset och marken av kommunen och har sedan 1996 bedrivit verksamheten.

Salby skola 1909
Salby skola 1930
Draperiet-se mer om tillkomsten nedan

DRAPERIET - RESAN

Det blev en resa i tid och rum.
En upptäcktsfärd, ett äventyr som växte till en kärleksförklaring till den bygd vi levde och arbetade i.

Vi skärpte våra blickar.
Vi fotograferade, mätte vinklar och skissade perspektiv och proportioner, studerade färger och material. Vi engagerade familjemedlemmar, män, barn och föräldrar till hjälp för studier på platser och byggnader vi valt ut.

Resan och äventyret hade börjat.

En å rinner ifrån sjön Sparren, BACKA GÅRD på höjden ovanför, slingrar förbi RÖBY KVARN, där strömstaren dyker i strömmande vatten,vinter som sommar.

Den gamla vikingaleden, Långhundraleden, flyter sakta, halvt igenvuxen igenom landskapet, kantad av runstenar, andas historia.
Ett vikingaskepp stävar förbi, lysande bronssköldar på sidorna, hissat segel, fyllt av vinden. En färgrik kontrast emot DANIELSSONS VERKSTÄDER, vit låg byggnad, plåt och skrammel.

KÅRSTA KYRKA med sina vackra grå stenväggar, träden skuggar och spelar med ljus och mörker, likt grafiska tecken emot tjocka väggar. Gudstjänster, konserter, dop och vigslar och också farväl till de Kårstabor som nu vilar under jord på den vackra kyrkogården, följda av klangen ifrån klockan i sin stapel på kullen ovanför.

KÅRSTA SKOLA invid kyrkan, vänliga röda byggnader, våra yngstas första skolår började där. (De äldres första utbildning, på väg ut i livet).

ROSLAGSBANAN, en av de sista smalspåriga järnvägarna, kränger och snirklar sig igenom landskapet. Ett gult stationshus lyser i solen, blev till en biblioteksfilial i fd godsexpedition, träffpunkt för ivriga bokläsare sagostunder för de yngre. (Jag hade förmånen att vara dess bibliotekarie en tid). Ett postkontor i biljettexpeditionen med postfröken Ulla i luckan.
En stor mörkbrun byggnad, flera våningar hög, med tomma, igenspikade fönstergluggar, en hög skorsten i rött tegel sträcker sig högt mot himlen. Det är tyst och stilla nu, inga kärror dras av starka armar och sotiga svettiga ansikten, kärror fyllda med grå lera att förvandlas till rött vackert tegel. TEGELBRUKET sedan en tid borta, nedbrunnet…det rosa huset framför har mist sin pampiga fond.

Hus och gårdar, ängar och hagar passerar förbi. MÄLSTA den kanske äldsta stamfastigheten på sin höjd ovanför Ekskogens station, betande hästar på sluttningen nedanför emot ån, där en gång de vackraste meanderslingor fanns att se, numera uträtade av okänsliga myndighetspersoner.

SCHÖLLINS brädgård på andra sidan järnvägen, vi är många som handlat vårt virke där, spik och bräder, färg och skruv att bygga drömmar av, verandor, bastuar, uterum.

”VITA AFFÄREN” gamla Ahlgren och Karlsson, strax intill en gång i tiden platsen där bönder levererade sina produkter fvb med tåget till Stockholm. (Mötesplatsen för traktens husmödrar).

Vägen slingrar vidare, förbi kullen där backsipporna blommar om våren, förbi ”VÄSTANBERGA HEMBYGDSGÅRD”. (Idag pietetsfullt renoverad privatbostad). Där dansas i vackra nyskapande hembygdsdräkter i rött, vitt och svart.

Runt nästa krök, BYGDEGÅRDEN. Grusplanen framför fylls av cyklar, mopeder, bilar. Allt fler strömmar till-det är fest ikväll. Gammeldans, buggkurser, årsmöten, protestmöten, pingis, maskerader, revyer, Olrogaftnar med kårstakören och allt annat som blir till fest och gemenskap.

Husmodersföreningens 40-årsjubileum med invigning av ridån.
Där hänger den till sist, emot en blå bakgrund tecknar sig allt det vi velat skildra, det som fick plats, hus och gårdar, ängar och hagar i vårt vackra landskap. Högt över alltsammans svävar några vita måsar emot skyn.
Och imorgon, söndag, visas bio i vår Ekskogens Bygdegård.

Inger M Larsson
Konstnär och konstnärlig ledare för projektet