Det blev en resa i tid och rum.
En upptäcktsfärd –
ett äventyr som växte till en kärleksförklaring till den bygd vi levde och arbetade i.

Vi skärpte våra blickar.
Vi fotograferade- mätte vinklar och skissade perspektiv och proportioner-
studerade färger och material.
Vi engagerade familjemedlemmar, män, barn och föräldrar
till hjälp för studier på platser och byggnader vi valt ut.

Resan och äventyret hade börjat.

En å rinner ifrån sjön Sparren-
BACKA GÅRD på höjden ovanför-
slingrar förbi RÖBY KVARN-
där strömstaren dyker i strömmande vatten-
vinter som sommar.

Den gamla vikingaleden-
Långhundraleden-
flyter sakta-
halvt igenvuxen-
igenom landskapet-
kantad av runstenar-
andas historia.
Ett vikingaskepp stävar förbi-
lysande bronssköldar på sidorna-
hissat segel, fyllt av vinden.
En färgrik kontrast emot DANIELSSONS VERKSTÄDER-
vit låg byggnad-
plåt och skrammel.

KÅRSTA KYRKA med sina vackra grå stenväggar-
träden skuggar och spelar med ljus och mörker-
likt grafiska tecken emot tjocka väggar.
Gudstjänster, konserter–dop och vigslar och också
farväl till de Kårstabor som nu vilar under jord på den
vackra kyrkogården, följda av klangen ifrån klockan i
sin stapel på kullen ovanför.

KÅRSTA SKOLA invid kyrkan-
vänliga röda byggnader-
våra yngstas första skolår började där.
(De äldres första utbildning-
på väg ut i livet).

ROSLAGSBANAN-
en av de sista smalspåriga järnvägarna-
kränger och snirklar sig igenom landskapet.
Ett gult stationshus lyser i solen-
blev till en biblioteksfilial i fd godsexpedition,
träffpunkt för ivriga bokläsare
sagostunder för de yngre.
(Jag hade förmånen att vara dess bibliotekarie en tid).
Ett postkontor i biljettexpeditionen med postfröken Ulla i luckan.
En stor mörkbrun byggnad, flera våningar hög, med tomma, igenspikade fönstergluggar-
en hög skorsten i rött tegel sträcker sig högt mot himlen. Det är tyst och stilla nu-
inga kärror dras av starka armar och sotiga svettiga ansikten-
kärror fyllda med grå lera att förvandlas till rött vackert tegel.
TEGELBRUKET sedan en tid borta - nedbrunnet…
det rosa huset framför har mist sin pampiga fond.

Hus och gårdar, ängar och hagar passerar förbi.
MÄLSTA den kanske äldsta stamfastigheten på sin höjd ovanför Ekskogens station-
betande hästar på sluttningen nedanför emot ån-
där en gång de vackraste meanderslingor fanns att se-
numera uträtade av okänsliga myndighetspersoner.

SCHÖLLINS brädgård på andra sidan järnvägen-
vi är många som handlat vårt virke där, spik och bräder-
färg och skruv att bygga drömmar av-
verandor, bastuar, uterum.

”VITA AFFÄREN” gamla Ahlgren och Karlsson, strax intill
en gång i tiden platsen där bönder levererade sina produkter fvb med tåget till Stockholm.
(Mötesplatsen för traktens husmödrar).

Vägen slingrar vidare-
förbi kullen där backsipporna blommar om våren-
förbi ”VÄSTANBERGA HEMBYGDSGÅRD”.
(Idag pietetsfullt renoverad privatbostad).
Där dansas i vackra nyskapande hembygdsdräkter i rött, vitt och svart.

Runt nästa krök –BYGDEGÅRDEN.
Grusplanen framför fylls av cyklar, mopeder, bilar.
Allt fler strömmar till-det är fest ikväll.
Gammeldans, buggkurser, årsmöten, protestmöten, pingis, maskerader, revyer-
Olrogaftnar med kårstakören och allt annat som blir till fest och gemenskap.

Husmodersföreningens 40-årsjubileum med invigning av ridån.
Där hänger den till sist-
emot en blå bakgrund tecknar sig allt det vi velat skildra-
det som fick plats-
hus och gårdar, ängar och hagar i vårt vackra landskap.
Högt över alltsammans svävar några vita måsar emot skyn.
Och imorgon – söndag – visas bio i vår Ekskogens Bygdegård.

Inger M Larsson
Konstnär och konstnärlig ledare för projektet